torsdagen den 24:e april 2014

Take a minute.












Min mood board idag. Som får avslutas med doftande bougainvillea och en av min förstföddas vackra och uttrycksfulla teckningar. Tänker på det första citatet. Människor som inte får mig att känna mig som mitt bästa jag är människor jag förmodligen inte ska lägga min tid på? Människor som får mig att känna mig fel och obekväm, de kan jag faktiskt välja att inte ge min tid. Och vice versa. De där personerna som får er att känna er fantastiska, mer av dem!
Lyssnar ni till er själva så? Vi har all rätt i världen att välja. We are totally allowed to.

Och att titta på min dotters konstverk - att få en glimt av hennes värld - det är ren och pur energi. Men så har det varit sedan hon föddes, hon är min virvelvind, mitt truliga yrväder, i ständig rörelse i ständig opposition i ständig flow.

onsdagen den 23:e april 2014

They call it PMS because "Mad Cow Disease" was already taken.

No further comments on that.

Food for body, food for soul.

Uppdatering på nedanstående. 
I går kväll var jag hungrig som en varg, förmodligen efter att ha fuskat med maten under helgen. 
Jag åt nästan en hel grillad kyckling. Nej, inte åt, slet i mig, utan att lämna mer än benen. Avslutade detta med några hundra gram mörk choklad.
Noll samvetskval. 
Läste tårögt ett vackert och klokt mail jag fick av vacker, klok person, som fick ett par bitar att falla på plats. Undvek ett sms-gräl med framtida exmake (han älskar att gräla) och sov gott som ett barn i nästan åtta timmar.

tisdagen den 22:e april 2014

The body issue.

Och så den här personen igen. 
Som säger:
- Sara, du har gått ned i vikt. Det är inte bra.
Konstaterande.

Och jag, som aldrig har någon koll på min kropp, inser att det är sant. Och inför det där konstaterandet inser jag att jag har noll ursäkter för detta.

Har man en gång varit nära att svälta sig själv till döds har man inga ursäkter att inte hålla sin förbannade vikt över 50-kilosstrecket. Inte en enda ursäkt.

Att allt är jobbigt, att man är i någon sorts skilsmässa, att man har råkat ut för en psycho-bitch på jobbet, att man har det stressigt, att man tappat bort sig själv, att man är ledsen, att man gör misstag, att det regnar, att man missade tåget... So be it. Det är ingen ursäkt.

Och så hen. Som säger att hen inte vill se mig så. En person jag knappt känner - inte alls - men som ser bakom min välpolerade yta - jag polerar den noga så att inte sprickorna i fasaden ska synas - och konstaterar.

Drar undan min välpolerade yta som vore den ett draperi och kikar nyfiket bakom. Och jag som ville göra intryck. Avtryck. Och mina försök att vara söt och rolig och smart... funkar inte. Kan bara vara mig själv. 

Men hen fick mig att inse att jag aldrig har några ursäkter. Det är en enda person som lever mitt liv. Inga ursäkter eller omständigheter ändrar det. Mitt mantra, det japanska talesättet, får avsluta dagens funderingar. Fall down seven times, stand up eight. Det här var nog den sjunde gången.

Dessutom: Jag är värd det. Glömmer ofta det. 

*ler och lyssnar på vårregnet som faller faller faller*

söndagen den 20:e april 2014

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...