Hide&seek

- Mamma, nu leker vi att jag gömmer mig under köksbordet, och så letar du efter mig!
- Mm.

Sjukt tråkig lek, har för övrigt aldrig fattat reglerna, och det slutar alltid med att Sockergrynet ilsknar till när jag leker fel. Men några regler för den som ska leka komplicerad kurragömma med en 3-åring:

a) Man får inte hitta för fort. Även om barnet (barn är sjukt dåliga på att gömma sig) syns jättebra under överkastet så ska man leta länge.
b) Man ska gärna fråga (sig själv eller någon annan): Men VAR är barnet?
c) Man ska låtsas att man tror att hon är borta, typ för alltid. 
d) Om barnet både vill räkna och gömma sig samtidigt, då får barnet det. Då är din roll lite oklar, men låtsas engagerad, och fråga (dig själv eller någon annan): Men VAR är... Ja, ni fattar.

Bröst&bebis.

Nä, hörni, vi måste nog prata lite amning, medan vi sitter här och äter vår hemgjorda bovetemusli. Har ju begripit att det pågått lite debatt om amningens vara eller inte vara. Paradoxen i detta: I Sverige, där man ammar typ mest i hela världen, där dyker det upp åsikter om att amning är onaturligt eller konstigt och att det (sic!) är egoistiska mammor som ammar sina barn länge. 
I Frankrike, där  man ammar mycket mindre (pga kort mammaledighet och kulturella skillnader och ingen barnmorskelobbying av stilen bad mom/good mom) har jag aldrig behövt förklara eller rättfärdiga eventuellt ammande. Eller icke-ammande. 
Men. När man har en liten halvårsbebis får man ofta frågan: Ammade du? 
Varpå man (jag) svarar: Eh... Jag ammar fortfarande. 
Reaktionen (varje gång): Oh, det är jättebra! Fantastiskt!

Och varje gång jag försöker smygamma offentligt (jmf bild, offentligt ammande av liten Véra, på öppen gata) så kan man slå sig i backen på att någon (äldre dam, unga tjejer, tonårskillar, servitörer and what have you) ställer sig och tittar på en, med huvudet på sned och stjärnor i ögonen, och man känner sig lite som Mona-Lisa på Louvren. Så säger de alltid: 
- Är det inte det vackraste som finns?   

Men alltså, det är ingen diskussion. Inga åsikter om rätt och fel. Man gör som man vill.Vill man inte amma, fine. Vill man amma i två år. Fine. Leva och låta leva, liksom. 


 Nu ska jag promenera längs Ajaccio-golfens turkosa hav, och låta er begrunda detta. 

XOXO
Sara

Allrakäraste syster.

Dagens hyggligaste syster-kommentar:
- Mamma, Romy äter som en liten gris.
- Eh... Det gjorde du också när du var bebis, mitt hjärta. 
- Nä. Jag åt som en prinsessa. 
- Mm. 

Har vaga minnen av puré ända upp i taklampan, men det kanske är en efterkonstruktion? Oh, notera min yngsta dotters handleder. Gose. 

Bliss balls (Rawfood&LCHF-bollar)

Minns ni mina rawfood-bollar?

Har gjort en ny variant, helt utan torkad frukt, men med extra mycket kokos och kakao, och lite extra kokosolja. Utan dadlar eller aprikoser finns ingen sötma kvar alls, bara ljuvligt mycket kakaosmak. Dessutom hade jag i linfrö och solrosfrö för extra mycket omega 3, och mycket hasselnöt och mandel. 

Är helt såld, det här är guilty pleasure without the guilt, en vitaminpiller förklätt till chokladboll. 

Men om man gillar sötsaker rekommenderar jag nog lite socker i ändå, det här helt sockerfria experimentet fick övriga familjemedlemmar att rynka på näsan... 

Vilket innebär att dessa bara är till mig och mitt efter lunchen-kaffe.  

 

Magnet.

En grej som skulle underlätta vardagen för den här familjen är om samtliga familjemedlemmar kunde låta kylskåpsmagneterna sitta på kylskåpet.